mariaherdebrant

Den senaste tiden har familjen gått igenom en del påfrestningar, vilket börjar ta ut sin rätt.
En person i vår närmsta familj har gått bort, barnen har börjat skolan och det har inte varit lugn och ro en enda sekund i vårt hem. Jag ska börja jobba och barnen måste då vara på dagis o fritids (ofta långa dagar).

Barnen har visat tydliga tecken på stress och oro över allt som hänt och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det!!!
Huvudvärk, rastlöshet, vansinnesutbrott och gråt är bara något av vad som drabbar mina barn just nu=(
Jag försöker att prata och diskutera med dom, men det känns som om jag inte räcker till!!!
HUR ska jag (ensam) kunna sitta ner med ett och ett barn när någon alltid stör?
Hur ska jag nå mina barn så att dom förstår att det är ok att gråta, ok att skrika av sig smärta och obehag?
Hur ska jag få dom att förstå när jag själv inte gör det?
Hur ska jag få bukt med alla barnens tankar och (i nuläget) kaotiska tillvaro?

I morgon har jag infört en "kompisfri dag" och hoppas på att jag ska kunna engagera mig i barnens lek. Detta för att på något sätt se om jag kan "trolla" in en medveten konversation för att lätta på trycket vi alla upplever nu!
Kanske?
Kanske inte?

Alla är vi olika och unika som individer, och därför svårt att alltid förstå sig på varandra!
Men jag BÖR ju förstå mig på mina egna barn!!!!!

Ha en god natt!

Kram en grubblande och orolig Maria